GONSTEAD

Gonstead Chiropractic System grundat av C.S. Gonstead, är unikt tack vare sin noggrannhet och att det är specifikt både gällande analys och behandling. Undersökning och behandling skiljer sig från övriga kiropraktiska tekniker vilket gör det möjligt att behandla svårare problem (t ex diskbråck, vissa kotfrakturer, allvarliga whiplashskador). Gonsteadtekniken är den teknik som, till skillnad från andra, tillägnar disken mellan kotorna en central roll. Vi letar i hela ryggraden på jakt efter vertebrala subluxationer som orsakar ohälsa. GONSTEADKLINIKEN i centrala Stockholm är en av ca 15 kliniker i landet som behärskar denna teknik.

 

Hos en Gonsteadkiropraktor genomgår varje patient följande undersökningsförfarande:

SJUKDOMSHISTORIA

Kiropraktorn förhör sig om tidigare sjukdomar och skador för att få förståelse för patientens problem.

TESTER

Kiropraktorn utför ortopediska och neurologiska tester för att utesluta tillstånd som inte är av kiropraktisk natur. Diskens tillstånd har encentral roll vid analysen av patientens problem. En låg och/eller kilformad disk kan medföra en irritation av nervrötterna som går ut mellan kotorna. Detta kan bl a medföra känselbortfall, ändring av reflexer och skillnad i muskelstyrka mellan t ex höger och vänster sida. Finns en skillnad kan kiropraktorn ringa in nivån där nervpåverkan föreligger.

STATISK PALPATION

Den statiska palpationen används för att upptäcka svullnader, ömheter och onormala förändringar i ryggens vävnader.

RÖRELSE-PALPATION

Rörelsepalpation används för att undersöka hur lätt/svårt en kota rör sig i olika riktningar och positioner i förhållande till kotan nedanför. Det är framför allt rörelsepalpationen som avgör var vi ska behandla. Även om ovanstående undersökningar kan tyda på ett område kan det vara en kompensation till ett mer primärt område. Finns det rörelse mellan två kotor utförs ingen behandling här.

VISUALISERING

Som kiropraktor är man noga tränad i att titta på hur rörelser utförs och förändringar i hållning som kan indikera problem. Visualiseringen är för att ”dubbelkolla” sina tidigare fynd samt att göra sig en inre bild hur segmenten skall justeras.

RÖNTGEN

Det sista steget i undersökningen är en analys av röntgenbilder då dessa finns tillgängliga. Röntgenbilderna avgör inte var justeringen ska göras utan hur den ska göras och framför allt var man inte ska justera. Gonstead upptäckte tidigt att det inte var den största felställningen som utgjorde den vertebrala subluxationen. Den största felställningen utgjordes av kompensationen och den mindre felställningen, oftast nedanför, var den verkliga subluxationen.

Att en kota inte rör sig så bra åt ett håll betyder inte att den ska justeras åt det hållet. Den kanske redan ligger så långt åt det hållet som det är möjligt. En kota har sin optimala funktion när den ligger i en neutral position i förhållande till kotan nedanför eller ovanför.

En Gonsteadkiropraktor är specialutbildad på att tyda röntgenbilder och se hur kotan ligger i förhållande till kotan nedanför och ovanför. Vi ser diskutrymmen och förskjutningar. På så vis vet vi hur vi ska utföra vår justering för att föra kotan in mot dess neutrala/normala position. Röntgenbilden visar även om det finns tillstånd som kräver speciella metoder vid justeringen. På en röntgenbild kan vi även visa patienten hur det ser ut för att öka patientens förståelse för sina problem.

Den vänstra bilden visar en röntgenanalys av bäckenet. Här kan benlängdsskillnad mätas upp och även beräkna förändringen innan och efter en justering. Vid den här analysen ser Gonsteadkiropraktorn om det kan vara lämpligt med ett extra ilägg i skorna för att jämna ut evetuell skillnad i benlängd eller om ett ilägg är kontraindicerat.

De två röntgenbilderna till höger visar två olika tillstånd som kan ge samma typ av symptom. Observera hur nedersta ländkotan, L5, har förskjutits åt olika håll gentemot översta kotan på korsbenet, S1. Dessa två tillstånd kräver olika hänsynstaganden vid justeringen. Detta åskådliggör vikten av röntgenanalys.

De tre bilderna visar:

1. Röntgenanalys av bäckenet
2. Retrolisthes (bakåtglidning av L5)
3. Spondylolysolisthes (fraktur på kotbågen)